23/5-2012 Josefina  Då var den avklarad, säsongspremiären i multisport för i år.

Ja och hur gick det då undrar kanske ni, ja inte riktigt som jag eller vi hade tänkt oss.

Åkte Umeå Finnspång under en lååång dag i bilen, allt gick bra och vi fick med all packning med oväntat mycket plats kvar efter att vi stuvat in Sonny i Uppsala. Men vi hade inte handlat tävlingsmaten än och efter att den var införskaffad var det inte många tomma fält i bilen. Men sträckan Västerås till Finnspång är ju ingenting i längd för en som är van att åka bil i Norrland så strax efter mathandlingen var vi framme. Kom fram till villa Leia där arrangören ordnat med boende, perfek så slapp vi leta det. Andreas mötte upp oss där och vi packade ihop utrustning och mat på rätt ställe inför morgondagen innan vi gick till kojs.

Åkte direkt till kajak inlämmningen från huset och lämnade mat, kanoten och annan utrustning inför tävlingen där. Sedan vidare mot kartutlämmningen och starten i Finnspång. Satt tillsammans med de andra Silvalagen och fixade kartorna, fastän vi inte hade exakt samma bana var det mycket som var lika och bra att jämnföra vägval och taktik. Vi lämnade in växlingsväskorna efter att ha fixat det sista och snart var det dax för start, en stadsrogaine inne i Finnspång där vi skulle få kartan i startögonblicket. Jag hade varnat Andreas för att jag kunde vara lite hetsig i starten även om vi sagt att vi skulle ta det lungt. Mycket riktigt rusade jag iväg men Andreas hade en bra plan i beredskap, jag fick stämpelkortet och kunde därmed hetsa med de andra medan han hann läsa kartan. Min bedömmning var att vi i motsats till de flesta lagen tog en kontroll i annan ordning och kom ut lite efter på cyklingen men det var ingen tid alls att tala om enbart flera ryggar att jaga och cykla om vilket var inspirerande. Cykligen gick bra både i skogen och på vägen med fin orientering och vi kunde växla ut på nästföljande löpning i ledning. En ledning som dock skulle bli kort då vi gjorde mer än en rejäl bomm till första kontrollen och tappade massa tid. Jag hade heller inget flyt över riset i skogen, försökte skylla på mina korta ben men tror inte riktigt att det hjälper. En rejäl bomm till även om inte en tiondel av den första och vi var rejält efter in till växling för paddlingen som tredje lag. Paddlingen gick bra, hade några onödigt långa stopp och vid en kontroll trodde vi att stämpelkortet låg kvar och fick paddla tillbaka och hoppa inland bara för att inse att det var i kanoten.

En kall och långsamm växling senare var det dags för costenering och jag hade gruvat lite för den innan. Trodde det skulle bli rejält kallt att simma mellan öar mitt i natten. Men till min glädje nådde till och med jag upp med huvudet ovan vattnet och slapp blöta mer än ben och mage. Arrangörerna hade dock lagt ut försvarets gummimadrasser mellan de längre passagerna. Vi hade kommit ifatt laget som låg tvåa under slutet av paddlingen och här låg vi i stort tillsammans under hela löpningen. Ut på följande cyklingen kunde dock jag och Andreas gå ifrån och rullade på riktigt bra de första kontrollerna. Här fram på småtimmarna blev jag min vana trogen riktigt sömning och försökte proppa i mig sötsaker för att få de små sömnmonstren att försvinna. Det gick väl så där till karlstadgrabbarn i herrklassen cyklade ifatt oss och vi hade fler att prata med. Andreas hade haft en tung första löpning men sedan varit urstark på paddlingen och hela vägen ut på cyklen. Dock började han må allt sämre och hade svårt att behålla vätska och näring. Tyvärr gjorde detta att vi tillslut inte kom längre och var tvungen att bryta tävlingen.

Inget roligt beslut men inbland ett nödvändigt. Det finns många klyscor att ta till, typ bryta ihop och komma igen och sådan saker. Brutit har vi redan gjort och kommer igen det är jag säker på att vi gör. Det viktiga är dock att alla mår bra och det kommer inte att bli några men efter tävlingen. Så fort Andreas fick i sig näringen igen och kunde behålla den började han må betydligt bättre. Vi är en erfarenhet rikare och tyvärr är detta sådant som händer men inget jag önskar någon. Det var en jättefin bana speciellt paddlingen och stigcyklingen uppskattade jag och har ni någon gång funderat på att prova en liten längre tävling är LGT ett bra val.

Stort tack till Kolmården Adventure för ett bra arrangemang! Även till alla andra lag som kämpat där ute som vi tävlat med, det är ni som fixar stämmningen ute på banan och ett stort grattis till Daniel och Kristin som körde hem segern

Share on Facebook