Röst från ovan
28/6-2012 Björn På lördag går startskottet på årets Åre Extreme Challenge. Min förhoppning var att jag skulle sitta på startlinjen i min Griffin och försöka ta revanch för fjolårets misslyckade insats, men så blir inte fallet.
Drog igång träningen efter APEX förra söndagen efter en dryg veckas helvila från målgång. Jag och Rob guidade längdskidjuniorer på ett rejält långpass i Tavelsjöterrängen och kroppen kändes förvånandsvärt pigg. Fortsatte sedan träningen med varannan-dagsupplägg med paddling och löpning, inklusive två varv på testslingan på Carlshemsspåret med oväntat positivt resultat.
Under helgen blev det midsommarpaddling och två fina cykelpass med Jossa och lillebror och det kändes som att kroppen svarade fint.
Men...
Vaknade måndags morse med rejäl benvärk, helt i klass med känslan när jag för första gången sprungit snabbt utför ett rejält fjäll.
Problemet var att jag inte sprungit utför något fjäll, eller ens sprungit alls på 3 dagar.
Detta kändes varken bra eller bekant. Vilade en dag och var sedan tvungen att göra ett litet test... Hängde på Rosvall och Sandberg på ett löpintervallpass på Gammlia. Slog personligt rekord på de första två 1,8 km-intervallerna och mungiporna gled upp. 10 min senare var det tack och gonatt.
Benvärken var tillbaka, och det med besked. Rådvillig och förvirrad sökte jag hjälp och råd. Fick till slut kontakt med den enda högre makt som jag verkligen lyssnar på, dvs Dr Liljeholm.
Svaret var solklart, men lite oönskat. VILA! Sköt dig, annars kan detta bli illa.
Var nog lite väl ivrig igång denna gång, men det är ju lätt att vara efterklok.
Nu blir det paddling till detta ger sig, kanske ska jag även damma av rullskidorna...
Lycka till ni som kör i Åre på lördag. Håller förstås framförallt tummarna för Jossa och Sonny.
För övrigt så tycker jag att Mats & Natasha fattat ett mycket klokt och moget beslut när de ställde in forspaddlingen. Jag hade inte heller velat vara tävlingsledare och skicka ut hundratals att paddla i vårflod bland nerfallna träd med risken det innebär att drunkna i en trädfälla. Vi tävlar för att det är skoj, inte för att dränka oss.
/Björn
Share on Facebook
Drog igång träningen efter APEX förra söndagen efter en dryg veckas helvila från målgång. Jag och Rob guidade längdskidjuniorer på ett rejält långpass i Tavelsjöterrängen och kroppen kändes förvånandsvärt pigg. Fortsatte sedan träningen med varannan-dagsupplägg med paddling och löpning, inklusive två varv på testslingan på Carlshemsspåret med oväntat positivt resultat.
Under helgen blev det midsommarpaddling och två fina cykelpass med Jossa och lillebror och det kändes som att kroppen svarade fint.
Men...
Vaknade måndags morse med rejäl benvärk, helt i klass med känslan när jag för första gången sprungit snabbt utför ett rejält fjäll.
Problemet var att jag inte sprungit utför något fjäll, eller ens sprungit alls på 3 dagar.
Detta kändes varken bra eller bekant. Vilade en dag och var sedan tvungen att göra ett litet test... Hängde på Rosvall och Sandberg på ett löpintervallpass på Gammlia. Slog personligt rekord på de första två 1,8 km-intervallerna och mungiporna gled upp. 10 min senare var det tack och gonatt.
Benvärken var tillbaka, och det med besked. Rådvillig och förvirrad sökte jag hjälp och råd. Fick till slut kontakt med den enda högre makt som jag verkligen lyssnar på, dvs Dr Liljeholm.
Svaret var solklart, men lite oönskat. VILA! Sköt dig, annars kan detta bli illa.
Var nog lite väl ivrig igång denna gång, men det är ju lätt att vara efterklok.
Nu blir det paddling till detta ger sig, kanske ska jag även damma av rullskidorna...
Lycka till ni som kör i Åre på lördag. Håller förstås framförallt tummarna för Jossa och Sonny.
För övrigt så tycker jag att Mats & Natasha fattat ett mycket klokt och moget beslut när de ställde in forspaddlingen. Jag hade inte heller velat vara tävlingsledare och skicka ut hundratals att paddla i vårflod bland nerfallna träd med risken det innebär att drunkna i en trädfälla. Vi tävlar för att det är skoj, inte för att dränka oss.
/Björn
Share on Facebook